Direktlänk till inlägg 16 april 2012

LITE DEPPIG ÄR JAG ALLT

Av Nina Palm - 16 april 2012 06:35

Jahaja. Så var årets andra försök i elitklass spår avklarat (vårt tredje försök totalt) och man kan ju inte säga att det känns så där skitkul precis . Visst, "det går fler tåg, nästa gång tar ni det, ni har precis kommit igång, det finns värre saker som kan hända", jag inser allt det där men att gå från stor besvikelse till att spotta i nävarna och ta nya tag är inte så lätt alla gånger . Det jag har oroat mig för allra minst är spåret eftersom Yaxxon ÄR en sanslöst bra spårhund. Det var därför han fick stanna på polishundsutbildningen fyra veckor, fulltankad med pencillin och utan att skyddsa pga en ful halsinfektion och det var därför han fick prövas mot tjänst trots att hans L-test visade vissa brister i bitarbetet (undra varför ?!). Han hade mycket goda vitsord från Karlsborg avseende sina spåregenskaper. Så startar vi vår elitkarriär med att bränna tre spår . Iofs på olika sätt - men ändå. Först hade vi full pott på både upptag och spår men hade ett par minuter för lång tid pga av ett jättetapp (på exakt samma ställe som hunden dagen före hade problem och oxå fick för lång tid), andra gången hade vi fullt på upptaget men kraschade totalt på spåret (frost + sol?) och igår var det alltså premiär på att inte komma ur upptagsrutan inom tre minuter . Upptagsrutan var jättefin och täckt av löv, Yaxxon kändes som vanligt och gick ut några meter för att stanna och snusa järnet (där spåret senare visade sig gå) men han fäste inte utan gick inåt, jag skickade om och då gick han ut på djupet, hittade nån form av spår och gick ut ur rutan åt vänster (tillbaka till rutan!) jag uppmanade honom att leta spår och då fick han det rätta spåret och stampade resolut ut ur rutan ... på fel håll . Bakspår, vända vovve och innan vi hade hunnit ut på andra sidan var tiden ute. Jag valde att ändå fullfölja spåret och jäklars vad vi susade iväg . Efter ca 150 kom första pinnen och sen droppade pinnarna in en efter en och jag höll på att dö av farten uppför, nerför, hit och dit i den ganska tuffa terrängen . Jag ramlade ett par gånger och plurrade rejält med ena benet i sankmark. Vid 5:e pinnen (efter 17 minuter enligt stoppuret) upptäckte jag att min telefon var borta, puts väck när jag skulle kolla med Sports Tracker hur långt vi hade kommit och paniken var ett faktum . Selade av Yaxxon och belönade honom med bollen och gick tillbaka (han var mycket motvillig till att följa med bakåt kan man säga ). Över hyggen, genom brötiga partier, uppför och nerför branter osv och efter 45 minuter och minst 10 liter arga tårar tänkte jag att det nog var bäst att ta mig tillbaka till bilen med Yaxxon (ett prov på oväntat bra lokalsinne om jag får säga det själv) så att funktionärerna inte skulle behöva känna behov av att organisera en skallgångskedja efter oss . Satte Yaxxon i bilen och gick ut i spårområdet igen och efter ytterligare 20 minuter var jag helt slut, genomsvettig och hur ledsen som helst. Jag satte jag mig på en blöt, mossig sten och bad till gud - "snälla gode Gud, låt mig hitta min telefon, skit i spåret bara jag hittar min telefon, jag orkar inte med att vara av med min telefon ... snälla snälla snälla" Reste mig upp och gick två tre steg och där, halvt dold bland oranga löv låg min telefon ! Jag tror ju på gud sen innan men undrar jag om inte blev frälst på riktigt igår .

Lite svårframkomligt .... typ

Alla de 5 första pinnarna markerades

_
Yaxxon älskade spårmarkerna på riktigt - ju jobbigare, desto bättre tydligen - och pinne nr 5 låg enligt spårläggaren efter ca 1100 meter, dit vi alltså - på bekostnad av mitt välbefinnande - hade hunnit pår ca 17-18 minuter. Det vi får ta med oss från gårdagen är att han inte missade en enda pinne och att tiden inte är ett issue såvida vi inte får ett jättetapp . Lite synd ändå med telefontraumat för det hade känts gött i mitt mattehjärta att få komma runt hela spåret, kanske med alla pinnar i bagaget och inom tiden . "Nu kan väl inget mer hända!" skrev Sabina men åjo, det kan det. Nu saknas bara "7 pinnar men inget slut" i vår bomreportoar .

_
När jag kom hem packade jag inte ens upp ryggsäcken utan tog ett par kuddar och en filt och somnade på soffan . Jag nussade i över 2 timmar och sen satte jag igång att anmäla till ALLA spårtävlingar inom rimligt spricka på spåret-avstånd fram till årskiftet . Ja och så till en lydnadsetta förståss - man kan ju inte bli en Böglydnadselitkamel om man inte sätter fart . Efter nussepaus och lite tårar och tröst la vi upp en plan för fortsatt spårträning, sånt här ska ju bara inte hända - att inte komma ur upptagsrutan - och som tur är har vi både lövskog och fält i närheten + en miljon naturpinnar i bilen.

_
Jag har ingen förklaring alls till att det blev så här. En hund med noskvalster spårar inte 1100 meter på 18 minuter och hittar inte alla apporter heller, det var ingen frost, inget ösregn och ingen gassande sol - det gick helt enkelt åt helvete.

_
I lördags var vi ute i Bokskogen och spårade lite - för att träna på lövmatta, det har inte Yaxxon spårat på alls nästan - och vi hade faktiskt lite bry i upptaget då med. Vi trodde det berodde på att det kom två stavgångsseniorer gående kors rakt över och sen längs med spåret men det kan ju faktiskt vara så att Yaxxon tycker det är svårt att just hitta spår på det underlaget. Efter upptaget spårade han jättefint även i lördags och prickade alla pinnar. Vi körde ett litet uppletande oxå som gick väldigt bra, just letandet är det ju sällan problem med medan avlämnandena är lite mer ... spännande . Meningen var att vi skulle köra lite föremålsanskällningar med Spexet oxå men Jonas var så där sugen efter att ha plurrat i dy ända upp till midjan när han la Yaxxons spår . Vi åkte hem och körde lite saksök på tomten istället och det gick ganska bra, han börjar så smått att förstå det här med liggmarkeringar nu .

_
Idag kör vi måndag hela vägen in i kaklet och troligen innebär det lite trädgårdning för min del. Vill ju att alla rabatter ska vara fina samtidigt som man säger så ... . Hundarna ska få sina rundor och sen händer det nog inte så mycket mer. Träningsvila känns som en bra idé.

_
ANTAL STEG I FREDAGS: 8 909

ANTAL STEG I LÖRDAGS: 12 290

ANTAL STEG IGÅR: 13 639

_
"Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd."

Allmänt

Dela

Susanne

16 april 2012 08:11

"Dina möjligheter till framgång står i direkt proportion till hur mycket glädje du får ut av det du gör"....så det kommer, det kommer;-)))
10 mil är ju inte så jäkla fräckt att ladda och sen inte komma ur ruthelvetet.
men " Jag reser mig igen.....
Kramis

http://http/www.svedalabrudarna.bloggplatsen.se

Nina Palm

16 april 2012 08:16

Ja det får vi ju sannerligen hoppas - fortsätter vi så här lär han ju essa lydnaden när det väl är dags att köra den *hrmff*. Klart man reser sig igen, men det är lite segt just idag :(. //Kramkram

Sabina

16 april 2012 08:14

Ibland behöver man helt enkelt lite tid att få vara ledsen & besviken. Det är ju liksom inte så konstigt egentligen. Åh vilken trauma dag- med tappat telefon mitt i alltihopa. Skönt att du hittade den tillslut!!

Jag hoppas ju verkligen att du slipper bra spår men missat slut ;-) !!

// Bamsekramar.

http://schaferbus.bloggplatsen.se

Nina Palm

16 april 2012 08:17

Mmm man behöver ju det. Den tappade telefonen var ju verkligen en helt onödig krydda men vilken sanslös tur att jag hittade den igen - med eller utan hjälp. Du kan tro att jag hoppas på att slippa det scenariot, iaf under det närmsta året! //Bamsekramar

Inga-Lill

16 april 2012 08:36

Det har hänt så mycket konstigt när jag har spårat med Xera. Värst var när jag gick vilse 1a gången. Panik. Andra gånger har jag suttit och bölat i skogen när jag förstått att Xera tappat bort sig. Vid ett tillfälle ringde Martin och frågade hur det gick. Den telefonen höll när jag kastade den med full kraft i trädet .... Besviken blir man och det vore konstigt annars. Men som sagt på't igen.
Många kramar

Nina Palm

16 april 2012 10:18

Vilse var vi iaf inte - jag visste iaf på ett ungefär var vi var *puh*! Däremot körde jag ut på fel håll - mot Växjö - när vi lämnade Tormestorp :)). Det är ju en anspänning att åka ut och tävla, man har förberett sig och ofta kört en bit. Klart man blir jättebesviken och undrar vad man håller på med :(. Tur att telefonen höll *fniss*. Många kramar tillbaka!

Inger med Gleamy och Wirre

16 april 2012 08:47

Man måste få känna sig ledsen och besviken - de känslorna måste få komma fram innan man kan spotta i nävarna och få litet dj-a anamma igen. Själv har jag haft flera trauman, varit besviken till tusen, men kommit igen...
Vi har haft
* Perfekt upptag och alla pinnar men 1 minut för lång tid, en gång med Miró och en gång med Gleamy!! Sedan några gånger 2 minuter för lång tid med alla pinnar och slutet!
* Perfekt upptag, alla pinnar och inget slut - senast i Åhus i år!

Och....varje gång vi kommer ut ur rutan tänker jag att vi kommer närmre och närmre att inte komma ut ur rutan. Nu har du haft det så nu blir det inte någon mer gång skall du se.

Så snart är du "back in bussiness" igen - jomenvisst du reser dig igen :))

Bamsekramar från oss

Nina Palm

16 april 2012 10:16

Jag håller med dig där, man MÅSTE få deppa och tycka synd om sig en stund för att palla ta sig samman och försöka igen. Jag börjar få mer och mer respekt för de ekipage som lyckas gång på gång i Turistklass, det är ingen lek när det väl strular till sig! Jag reser mig alltid igen! Vi har anmält oss fördärvade nu, jag och Kamelkungen! Bamsekramar tillbaka till er!

Åsa A

16 april 2012 09:17

Usch, jag förstår precis hur du känner dig... i lördags var jag väldigt deppig efter att Garibaldi inte alls fäste i spåret överhuvudtaget. Man känner sig rätt liten när man står där med en hund som vimsar omkring och ser ut som att han aldrig spårat förut. Nu hade jag lite tur eftersom vi var anmälda till tävling även dagen efter och då fick vi ju upprättelse så det räckte, men känslan i lördags, den var verkligen inte rolig och man tvivlar ju på både hunden och sig själv, trots att man VET att "sånt här händer!" Spelar inte så stor roll just då att nästan alla som tränar och tävlar har varit med om något sådant.

Men... det ÄR ju trots allt så att man kommer igen och sen KAN ni ju faktiskt inte ha hur mycket strul och otur som helst, så är det bara. ;)

Jäkla otur med telefonen, men samtidigt tur liksom; den kunde ju varit försvunnen för alltid. Ibland känns det som att man borde ha nallefånen i senilsnöre när man far omkring i terrängen...

Hoppas du får en riktigt bra vecka nu!! *kram*

http://asa.kfib.org

Nina Palm

16 april 2012 10:13

Först och främt ett STORT grattis till uppflyttningen till högre! Underbart att få sin revansch så snart efter :). Visst vet man att "sånt händer", att de "är djur och inga maskiner" men där och då och en stund efteråt känner man bara - nä nu skiter jag i detta en gång för alla. Ha en underbar vecka du med och tack för pepp! NJUT nu av uppflyttningen! //Kramar

Annika & Papaya

16 april 2012 12:37

Så tråkigt, jag förstår hur du känner dig. Vi kan deppa ihop lite, fast på distans då förstås:-)
Kram på dig och din goe Kamel

Nina Palm

16 april 2012 12:44

Vi kan samdeppa på distans, alltid bättre så än att vara ensam. Fått nån hint om vad som fattas Papaya? Kramar till både dig och fina Hälga

Petra

16 april 2012 16:31

Lite deppig och besviken får man allt vara när det inte blir som man tänkt sig! Sen kör man igen när motivationen gör sig påmind. OCH vilken tur i oturen att ajfånen blev upphittad- "inte tappa bort i skogen"-färgen röd var inte så dum <3// Bamsekramar

http://www.petraoschafern.bloggplatsen.se

Nina Palm

16 april 2012 18:56

Ja det var ju lixom inga storslagna planer jag hade ... Men men. Nu jublar jag över att jag har min telefon kvar :). Inte tappa bort-färgen var säkert till hjälp oxå. //Kramar

Noomi

16 april 2012 21:29

Jäkla skit. Kommer inte nå´t mer konstruktivt än så. Hobbe och jag gjorde ju tre starter i både lägre och högre med olika missar varje gång innan uppflytt, så jag förstår känslan. Men jag är helt säker på att det är er tur snart. Så det så!! Tur att telefonen hittades. Gud hör bön alltså :))
KRAM

http://www.dizzyweb.se

Nina Palm

17 april 2012 06:57

Jäkla skit är väl en alldeles utmärkt sammanfattning *fniss*. Jag har ju varit bortskämd med Yaxxon - ett försök i appellen och lägre och två i högre och sen var det elit. Jag kanske ska räkna med lite motgångar nu helt enkelt, för att jag ska hålla mig på mattan? Gud hör definitivt bön! Kramar och GRATTIS till en fin debut för dig och Hobbe!

Ann-Margret & Vinja

16 april 2012 22:57

Förstår verkligen att du är besviken och ledsen efter sammanlagt 3 "misslyckade" tävlingar. Och som nån tidigare sagt så får man vara ledsen och deppa ihop efter det.
Håller verkligen tummarna nu att det ska gå bra på era andra tävlingar du anmält till och förhoppningsvis kommer med på.

Men attans tur i oturen du hade ändå att du hittade din mobil, hur höga odds är det att göra det mitt i skogen. Hoppas du köpte dig en Triss lott på hemvägen :)

Kram

http://heratorpetsvinja.minwebbplats.se

Nina Palm

17 april 2012 06:55

Jag håller verkligen tummarna jag med och det enda man kan göra nu är att träna vidare och försöka hitta motivationen igen. Igår tog vi ledigt iaf och det var inte alls dumt :). Jag fattar fortfarande inte hur jag lyckades hitta telefonen där ute i skogen för jag var inte ens säker på exakt var jag hade gått (och ramlat). Ingen Trisslott ... dumt nog :). Bamsekramar!

Ann-Sofie o Libbi

17 april 2012 07:18

Synd att ni inte hann ur rutan, men tre minuter är kort tid i terräng om det börjar med bakspår. Bra att han kom iväg och kom så långt, och tur att du hittade ajfånen oxå :-)
Nu kan det bara bli bättre :-D

http://www.heldine.se

Nina Palm

18 april 2012 06:54

Det började med felspår om man säger så och SEN blev det bakspår :(. Jäkla skit! MEN stort grattis till dig och Libbi, herregud vad ni är duktiga! Tack för pepp! //Kramar

Anki o Astrid

17 april 2012 07:21

Hej!
Vi hade oxå en fantastisk söndag (eller närmre bestämt jag var där från 7.30-9) i sölvesborg. Tre galna ekorrar vid upptaget som slogs eller parade sig eller vad de nu höll på med - INTE diskreta direkt. Bakspår. Sedan hade vi ett brötigt spår där underlaget var BARA vitsippor. Tjock tät matta och det doftade verkligen. Två pinnar + slut var det enda Astrid lyckades lokalisera där. En kvinna som morgonrastade sin schäfer mitt genom vårt spår hade vi oxå. Hon stannade och ville småprata samtidigt som hunden stod och gafflade i kopplet 5 m från Astrid som försökte fixa en spets som gick förbi tanten och stigen. Duktigt av henne!! Astrid alltså! Hur kul på en skala? Blomjävlarna dör väl till nästa tävling för jag tänker inte jaga vitsippor och träna på dem nu i alla fall. Vi spårade i går i Bökeberg, ett långt knixigt spår med 13 pinnar och några leksaker. Det gick kalas och vi hade skitroligt i skogen. Det är som vanligt bara att komma igen:-) Det gör ni oxå! //Anki

Nina Palm

18 april 2012 06:53

Men gode gud! Hur mycket kan man råka ut för!? Jag är som sagt jätteglad att Yaxxon spårade så fint efter kraschen i upptaget - tänk dig ALLA 5 skogspinnar, trots att vi haft lite bry med dem förut + att vi kom långt på bara 17 minuter :). Du kan tro jag har lytt ditt råd och samlat ihop pinnar av alla möjliga sorter (tyvärr kan jag dock inte berätta vilka sorter exakt *fniss*). Det är bara att komma igen, så klart. Det skulle vara jättekul att se Astrid in action nån gång! Jag hör av mig :). Tack för pepp! Kramar

WORDPRESS :)!

Kommentarer (0)

Av Nina Palm - 19 november 2013 17:24

Nu har Palmstrands schäfrar flyttat igen, den här gången till Wordpress! Tack Eva Wallberg för hjälpen ! Adressen är: http://bloggen.oneclick.palmstrand.se/ Hoppas att vi ses där! ...

HEJ DÅ BLOGGPLATSEN!

Kommentarer (0)

Av Nina Palm - 8 november 2013 08:42

Efter att ha förlorat många inlägg som plötsligt inte gått att spara, diverse säkerhetsproblem och en support som inte besvarar mail - bedrövligt på riktigt ! - återgår jag till min gamla blogg. Ni kan följa oss här: Palmstrands schäfra...

ÄNTLIGEN!

Kommentarer (2)

Av Nina Palm - 4 november 2013 07:34

I helgen som gick gjorde jag och Yaxxon vårt 6:e försök i elit spår ... över ett år efter vår senaste spårtävling . Vi har inte riktigt haft nåt flyt i vårt spårtävlande och dessutom har vi säkert inte tränat spår som vi borde heller . Jag tror att ...

FOTBOLL

Kommentarer (1)

Av Nina Palm - 31 oktober 2013 08:19

Själv har jag bollsinne som en verktygslåda men icke desto mindre är jag sjukt stolt över att bo i Sveriges Fotbollsstad nr 1 2013 ! Först vann LdB FC Malmö SM-guld _ _Och sen följde MFF upp med att säkra sitt SM-guld på plastmattan i Borås...

LITE AJ AJ, LITE OJ OJ OCH POPCORN

Kommentarer (4)

Av Nina Palm - 28 oktober 2013 07:02

Som om det inte räcker med att jag nyss haft inflammation i mina axlar (åtgärdat) och alltid har mer eller mindre ont i mina hälsenor började mitt vänstra knä att bråka, helt plötsligt, i torsdags vid lunchtid. Trodde det var nåt övergående efter att...