... iaf för den här gången  . Jag har ju hellre minusgrader och snö än ösregn, blåst och slabb MEN fördelen med rådande skitväder är att ALL snö försvinner innan det fryser på igen, för det lär det ju göra iom att det bara är januari. Well well. Börjar bli mer och mer sugen på att shoppa tre sådana där furdry-täcken så att man åtminstone slipper torka leriga, blöta schäfermagar i tid och otid.

_
Igår var första dagen tillbaka på jobbet och det kändes faktiskt riktigt gött, att komma in i rutinerna. Jag trivs väldigt bra med mitt jobb  . Efter jobbet hämtade jag Sebastian och handlade hundmat på vägen hem och väl hemma gick jag ut i garaget för att kasta tomflaskor och kände åter en något läbbig doft från "hundhörnan"  . Letade, snusade och jodå! Yaxxons täcke (Mammas Kamelbäbi - www.dizza.se) och hans spårsele luktade bäverbralla, som Ammi brukar säga   . Hur som helst. Täcket och selen åkte i tvätten och sen fixade jag mat åt Sebastian innan det blev en välbehövlig stund på locket. Jobbchock är ett allvarligt tillstånd lixom  .

_
I övrigt fick det bli lite inomhusträning både av mig själv, i form av några rätt jobbiga mag- och ryggövningar, och av hundarna. Yaxxon fick öva på sin fjärr, som börjar ta sig och sitt/ligg/stå under gång. Det ska nog kunna bli en lydnadstrea nu i vår känner jag  . Krypstarterna var i plötsligaste laget men de var iaf låga och han stannade när jag stannade. Alltid nåt   . Efter samtal med GBA fick jag plötslig inspiration att ta tag i gå ut genom dörren med Frasse-kaoset och det låter ju inte direkt som hundträning, men det är det faktiskt. Det värsta med att gå ut på prommis med Frasse och Yaxxon är att Frasse blir alldeles tossig och håller på att riva hela hallen   . Hur Frasse blir när man blir tossig går inte att beskrivas i ord, det måste upplevas. Iallafall satte jag Yaxxon i sovrummet, tog på mig ytterkläderna och satte igång. Målet var att inte säga nåt alls.  Det blir nämligen gärna sitt - sitt - sitt - SIIITT - för jävelen SIIIITT  !!! av det. Frasse sitter inte mer än en sekund i taget och själv känner man sig som en idiot när man håller på att vråla sig fördärvad i ren desperation i slutfasen, just innan man åker ut genom dörren och knappt kan bromsa ekipaget för att vända sig om, stänga och låsa  . Alltså sa jag inte ett ord, kopplade Frasse, ställde mig just innanför dörren och sa inte ett pip (samtidigt som jag slappnade av i axlarna och andades genom näsan   ). Frasse levde rövare och jag bara stod där och till sist undrade han faktiskt vad jag höll på med, eftersom ingenting hände varken i form av en öppnad dörr eller ett mattligt utbrott, och tittade upp på mig  . När han satte sig av sig själv och suttit tyst en stund la jag handen på handtaget och då satte han igång igen. Jag tog bort handen från handtaget och väntade. Tyst igen, jag la handen på handtaget, Frasse började skälla, jag tog bort handen osv. Nu var han verkligen konfunderad och efter cirka tio minuter kunde jag stå med handen på dörrhandtaget utan att han levde om och då sa jag helt enkelt "duktig kille" och döm min förvåning när jag öppnade dörren och Frasse satte kvar och tittade på mig   . Vi gick ut för att gå in igen ganska omgående. Jag tog av mig ytterkläderna, satte mig i soffan en stund och så gjorde vi om proceduren igen. Nu tog det inte mer än 5 minuter innan jag kunde öppna dörren och gå ut utan världens cirkus. Dags att föra in den coola Yaxxon i ekvationen och det var faktiskt inga större problem, han är betydligt lugnare och mer hörsam i det läget (vi övade på detta jättemycket när han var liten) och för första gången på mycket länge kunde vi ta oss ut på långpromenad under iaf hyfsat kontrollerade former  . Nu ska jag försöka ha tålamod och vara konsekvent med det här.

_
I övrigt har jag återigen blivit onödigt fluffig   och har återaktiverat appen Shape Up i mobilen för att hålla koll på vad jag äter och hur mkt jag rör mig. Det har ju inte blivit allt för mycket aktiviteter den senaste tiden - först på grund av ländryggs- och bengrejset som hängde i med full kraft under fyra veckor och sen på grund av förkylningssömnsjukan. MEN det är bara att komma igen och börja om. Målsättningen är, till att börja med, att gå ner åtta kilo. Igår var första dagen och idag är det den andra och jag tror jag är tillräckligt motiverad och beslutsam för att få ordning på det här för att orka i åtminstone ett par tre månader till.

_
Ikväll ska det bli storm - 21 meter per sekund ska det blåsa - men det struntar jag i. Om jag så ska blåsa bort på kuppen ska jag till klubben runda   .

_
ANTAL STEG IGÅR: 11 104

_
"Börja dagen med ett leende så har du det avklarat."   

_