Tillbaka i Gruvan och innan jag - som det känns nu - gör ett uppehåll i mitt bloggande tänkte jag berätta lite om gårdagens övningar.

_
Spårupptaget var jättebra och på rätt håll och fick betyg 10 (Yaxxons 4 framspår av 5 möjliga i elitklass, en upptagsruta kom vi inte ur inom tiden).

_
Vi hittade 4 pinnar och slutet inom tiden och det var ju ett fall framåt, att vi kom till slutet inom tiden menar jag, även om jag så klart inte är ett dugg nöjd med 4 pinnar av 7 möjliga. Vi hade återigen ett snurr i spåret runt en promenadstig som jag tyckte vi gick över 76 ggr. Inte bra alls. När Jonas gick med oss i spåret i onsdags såg han direkt när Yaxxon inte letade spåret utan var på andra äventyr men tyvärr ser inte jag det riktigt ... tydligen. Jag har inte lagt långa spår sen jag vet inte när eftersom jag först hade min muskelbristning och sen fick dubbelsidig hälseneinflammation. Det är ju så när man tränar och byter spår, att man inte gärna ber om ett längre spår än vad man kan erbjuda själv och eftersom vi går med i varandras spår oxå har spårträningarna inneburit gå spår, följa med i spår och spåra själv. Det blir många meter för trasiga hälsenor och det fixar jag inte, tyvärr. Beslut: jag kommer att trampa mina långa spår själv eller - hellre - två halvlånga spår/träning som jag tar med 5-10 minuters paus emellan, detta för att få upp Yaxxons spårkondition.

_
Uppletandet gick fantastiskt bra, lite tugg och snett avslut - betyg 9.

_
Stegen gick bra - hoppade över sista steget iofs men höll mitt tempo på övergången men satte sig tyvärr snett i avslutet - betyg 8.5/9 (han kan galoppera uppför (!) och skippa två steg på vägen ner)

_
Platsliggningen gick bra - låg med hakan i marken alla minutrarna - betyg 10.

_
Försökte värma ordentligt och få styr på Yaxxon som tyckte det var hur spännande som helst med allt folk, skyddsmomenten som utfördes en bit bort åt höger och en platsliggning med skott som genomfördes en bit bort åt vänster. Han var inte med mig alls = misslyckades.

_
Fria följet var en pina med gamnackesättanden, trängningar och ... ja. Betyg 7 kändes i överkant.

_
Inkallningen med stå och ligg började bra med att han låg kvar och inte tjyvstartade men sen blev det dubbelkommando både på ställandet och läggandet och snett avslut - betyg 5 (ren tur).

_
Framåtsändandet som han är ganska duktig på gick fullständigt åt helsefyr - full fart iväg, stopp x 2 på båda hållen och betyget 0 var både rätt och rättvist. Bedrövligt dåligt.

_
När det sen var dags för krypet och Yaxxon satte sig upp när TL kommenderade kände jag bara NEJ, detta orkar jag inte med och bröt lydnaden. Yaxxon var i en helt annan dimension, jag hade ingen kontroll alls på honom och det hade bara blivit värre allt efter som. Det är kul med en ösig hund men inte om man inte har förmått fokusera öset på rätt saker när det gäller. Vi gick av planen, gjorde ett fint kryp och sen lekte vi lite innan jag satte honom i bilen.

_
Pinsamt är vad det är att gå ut på en lydnadsplan och inte ha kontroll på sin egen hund och krascha i moment efter moment som man VET att hunden kan göra med iaf hyfsat bra betyg (moment som man lagt ner timmavis och åravis med träning på). Jag hade aldrig tävlat om jag inte hade kunnat räkna med betyg i samtliga moment. Allt kan hända så klart - det är djur - men att känna att man inte har kontroll på hunden, som inte ens HÖR en ... det är pinsamt, frustrerande och allmänt jobbigt.

_
Nu får jag ta mig en funderare på hur jag ska göra med hunderiet för tävla kan jag uppenbarligen inte. Visst, vi tog oss upp till elit på 4 tävlingar vilket är imponerande i sig kanske, men nu när det gäller kraschar jag IGEN. Precis som jag gjorde med Kajsa. Jag inte råd att gå till nån tävlingspsykolog och greja och det är jättesvårt att förklara känslorna kring det här. Nu har vi tävlat elitspår 5 gånger på ett år (snart) och inte blivit godkända (vi hade väl säkert blivit det igår om jag hade fullföljt men jag bedömde där och då, att jag hade mer att förlora än att vinna på att lära Yaxxon att det är fritt hopp o lek när situationen är som den är på tävling). "Det är bara en sketen spårtävling" - jo, men lägger man ner så mycket tid på att träna än det ena, än det andra så är det inte kul på nåt vis när man, förutom att man så klart tycker att det är roligt med själva träningen och har en bra och entusiastisk hund som inte viker ner sig, aldrig får till det på tävling. Det hjälper ju inte att certpoäng på träning om man säger så.

_
Kanske är det så att jag ska ägna mig åt att träna och lära hundar saker och låta Jonas tävla? Jag hatar att det här fått så stor betydelse för mig och jag kan inte förklara varför jag egentligen alltid känt så. Ända sen Shottis tid. Om man betänkar vad som KAN hända en i livet - nu tänker jag på sjukdom, sorg, kraschade relationer och brustna hjärtan, förlorad inkomst, konkurs - är det ju hur tramsigt som helst. Jag inser det, verkligen. Dessutom tycker jag inte att andra är ett dugg pinsamma när de misslyckas på tävling utan lider med dem.

_
Nu tar vi timeout ett tag och funderar på vad som komma skall. Eller inte. Jag har anmält två tävlingar till i höst och är det så att jag inte känner att det ska bli roligt att åka iväg och prova igen, då åker jag helt enkelt inte utan lämnar min plats till någon som kan förvalta den bättre. Jag förstör för både mig själv och för Yaxxon på det här viset.

_
Det var det om detta och inlägget går inte att kommentera - jag förstår att de som bryr sig om oss och vill oss väl (det fanns ju säkerligen de som tyckte att det var kanon, gränsfall stor humor, att det gick som det gick igår - jag är medveten om det) vill peppa och råda men jag är inte riktigt mottaglig för det nu när jag måste fundera och komma till ett beslut, som inte bara berör mig utan hela min fritid. Eller egentligen mitt - vårt - liv. Hundarna är ju väldigt viktiga för oss och styr stora dela av vår vardag. Ska man lägga tävlandet på hyllan blir det ju betydligt mer tid till annat även om hundarna blir kvar, så klart  .

_
Fridens makaroner på er alla   !