Idag för 5 år sen föddes Yaxxon och hans 10 syskon och telefonrapporterna från Löberöd blev svettigare och svettigare - det bara precis VÄLLDE ut töser (8 stycken) och nån enstaka hane ... (3 hanar). Jag ville ha en hane och hade väl tänkt mig att ha fler att välja på   . Jag skulle ha den absolut lugnaste hanen i kullen och han skulle vara si, så och lite till  . Av alla föresatser att välja den perfekt valpen ställdes på ända redan när vi träffade puppisarna för första gången, när de var 2 veckor gamla, och jag föll in i gamla mönster och valde helt enkelt den SÖTASTE  . Jag (vi) fastnar alltid för nåt exteriört utmärkande - Cita var sned i nacken, Shotti hade puffig långpäls och papiljottöron, Kajsa var den absolut minsta gråa tiken och Nixx var den gråa hanen - så varför inte köra på sötast lixom  ?

_
 
Första bilden på Kamelkungen, som nyvald familjemedlem   

_
 

_
 

Nybadad på öronmärkningsdagen   

_
Nu har 5 år gått och Yaxxon är ju inte direkt "den lugnaste valpen i kullen" längre men har uppfyllt alla förväntningar   . Han är en väldigt lätt hund att ha att göra med både i vardag och träning, han tänker innan han handlar, han har nerverna på plats, han är ganska lätt att styra och han är lättlärd. Yaxxon är snäll, öppen och social mot folk (mkt viktigt för mig) och han har - bortsett från en halsinfektion - fått vara frisk (peppar peppar)  .  Hans 5:e spårtävling i livet var debuten i elitspår (där spåret tyvärr tog för lång tid) och efter två lydnadsklasstävlingar är han nu uppflyttad i lydnadsklass 3. Yaxxon är helt enkelt världens finaste vovve och jag är så tacksam att han är vår  . Jag skulle vilja säga att Yaxxons största nackdel är att just jag håller i snöret och ibland gör det onödigt svårt för honom.

_
Apropå tävling då. Jag bestämde mig kaxigt att anmäla till alla spårtävlingar i höst för att komma till rätta med mina tävlingsnerver (en slags KBT-terapi) och för att det är det enda sättet att nå resultat  . Sagt och gjort. Nu är 6 tävlingar anmälda och jag har kommit med på de 2 första och med en knapp vecka kvar till elitspåret i Lomma på söndag känner jag åter  tävlingsångesten smyga sig på  . Lite malande ont i magen, tankar på allt som kan strula och vad som händer om vi bränner spåret igen, hur pinsamt det skulle vara ... Skitlöjligt på riktigt   men så funkar det när man har den här "åkomman". Jag VET att inget händer om vi inte kommer runt spåret igen, jag vet att ALLA tävlande har sämre dagar ibland och att solen går upp på måndag men det är en sak att veta det och en helt annan att verkligen känna det  . Tur då att Yaxxon är bra på att skita i hur jag mår  . Jaja. Nu ska jag köra alla tävlingar jag kommer med på i höst och sen får jag utvärdera strategin när säsongen är slut helt enkelt. Kanske är det så att jag inte ska tävla alls utan bara träna (och så får Jonas tävla)? Jag vet inte och jag hoppas så klart att det här ska släppa nån jävla gång eftersom det är så sjukt kul det här med hunderiet och att träna utan mål är inte heller min grej precis   .

_
Igår var vi ute på Reving och spårade. Lommatävlingen kommer att gå där ute och det var ett tag sen Yaxxon fick ett Revingespår. Jonas trampade ett spår som var en knapp kilometer vid "möllan" där vegetationen var dryga 75 cm hög och full av spindlar  . Vi kom runt spåret men att hitta apporter som hunden ev. missar är i stort sett omöjligt när man har fullt upp med att hålla sig på benen och inte ens ser sina egna fötter  . Yaxxon missade första pinnen men fick med sig övriga 4 hem  . Upptagen (4 st) gick rätt så bra tycker jag, lite för lång bakåtkontroll på första men sen ok. Efter spåret körde jag några inkallningar med ställande + en platsliggning med skott och det gick bra. Ställandena kunde vara mer distinkta men han stannar och det är jag nöjd med.
_
Frasse fick sitt livs första appellspår och det kan ju tyckas vara lite töntigt men eftersom han är som han är (när han inte blev som han skulle  ) kan det vara en utmaning att få honom att spåra ordentligt de 300 första metrarna av ett spår, där hans energi (och stress) är som högst. Grejen vi tränade på eller iaf försökte klura ut var hur jag bäst förbereder honom FÖRE spåret s.a.s Ut ur bilen, rasta, sela på, gå mot spåret osv osv. Jag tror vi fick till det och hädanefter kommer Frasse att ha på sig selen redan i bilen (på med selen efter rastning) för att slippa brottningsmatch och ilska (= ökad stress) innan spårpåsläppet. Han kom iväg bra på spåret och markerade alla pinnar, vinklarna gick fint och det kändes iaf som jag hade kontroll på det hela   . Intressant att notera att Frasse var helt slut efter de här övningarna med in och ut ur bilen, på med selen, gå mot spåret, gå ifrån spåret och hej å hå + ett kort spår.

_
Jag trampade ett trappspår på ganska prick 600 meter åt Faxe och Jonas - medvind, sidvind, medvind, sidvind - i syfte att han inte skulle få spåret i vind framifrån s.a.s Han låg på som en rem från start och gick över första vinkeln, som han fick slita för att hitta tillbaka till. Han drev för dagen lite för mycket i sidvinden tyvärr men medvindsdelarna av spåret gick dock mycket bra   . Tanken är nu att han ska få starta all spårträning med ett lite längre medvindsspår med föremål i för att sen få jobba sidvind och motvind   . Hans spårmotivation är det inget fel på iaf  .

_
Idag ska det tydligen ösregna och det var ju en jäkla tur att jag och Yaxxon kom iväg på ett litet lydnadspass här borta på fotbollsplanen innan det började  . Vi körde apporteringarna, fritt följ, inkallning med stå och ligg + kryp. Apporteringarna gick bra - metallen är nog hans paradgren faktiskt medan tungen är helt ok, avslutet skulle kunna vara snärtigare i sättandet. Fria följet gick helt ok och jag laborerade lite med tempo, kommando och så för att se var jag får honom bäst i balans (dvs. lägst partyparty-faktor). Han plogar tyvärr lite för mkt just nu MEN han skällde iaf inte i ett enda marschanträde . Inkallningen går bättre och bättre  . Idag var jag själv och kunde reagera på extrastegen på ett annat sätt än vad man kan göra på klubben där man tyvärr uppfattas som en redigt bakåtsträvande hundplågare om man reagerar/visar missnöje  . Vad jag gör? Jag bestämmer mig för att att Yaxxon, som kan kommandot stanna och förstår ordet, ska ha stannat på andra a:et i "stanna" och gör han inte det tar jag ett par hastiga steg mot honom "hörredudu!", när han stannat (brukar ta 1 sekund - max - när han reagerat) går jag lugnt och neutralt och hämtar honom (inte ett dugg argt), ställer honom där han skulle ha stannat och går tillbaka till inkallningspunkten och gör klart momentet. Punkt. När han sen i nästa försök stannar snabbt får han massiv belöning  . Jätteomodernt? Ja - säkert men jag reagerar snabbt i vår vardag oxå när det händer tok, Yaxxon är van vid svart/vitt, han har förtroende för mig, vi har en bra relation och det blir inte läskigt för honom utan bara TYDLIGT (så funkade det även för "känsliga" Kajsa). Krypet gick avslutningsvis bra - han är för hög bak, det jobbar vi på med stretching och med att leta "vårt" tempo, men han är låg och tät framtill och håller en jättefin position (igen) .

_
Avslutningsvis lite TV-tips:

_
  
Ett kanonbra första avsnitt på den här serien såg vi igår - rekommenderas!

_
 
Sjukt rolig (och tragisk) engelsk film om fyra engelska muslimer (varav en blond konvertit som heter Barry) som startar en terroristcell i London - skrattade MYCKET   !
_
"You can't play the game of life with sweaty palms."