Jahaja. Så var årets andra försök i elitklass spår avklarat (vårt tredje försök totalt) och man kan ju inte säga att det känns så där skitkul precis  . Visst,  "det går fler tåg, nästa gång tar ni det, ni har precis kommit igång, det finns värre saker som kan hända", jag inser allt det där men att gå från stor besvikelse till att spotta i nävarna och ta nya tag är inte så lätt alla gånger   . Det jag har oroat mig för allra minst är spåret eftersom Yaxxon ÄR en sanslöst bra spårhund. Det var därför han fick stanna på polishundsutbildningen fyra veckor, fulltankad med pencillin och utan att skyddsa pga en ful halsinfektion och det var därför han fick prövas mot tjänst trots att hans L-test visade vissa brister i bitarbetet (undra varför   ?!). Han hade mycket goda vitsord från Karlsborg avseende sina spåregenskaper. Så startar vi vår elitkarriär med att bränna tre spår   . Iofs på olika sätt - men ändå. Först hade vi full pott på både upptag och spår men hade ett par minuter för lång tid pga av ett jättetapp (på exakt samma ställe som hunden dagen före hade problem och oxå fick för lång tid), andra gången hade vi fullt på upptaget men kraschade totalt på spåret (frost + sol?) och igår var det alltså premiär på att inte komma ur upptagsrutan inom tre minuter   . Upptagsrutan var jättefin och täckt av löv, Yaxxon kändes som vanligt och gick ut några meter för att stanna och snusa järnet (där spåret senare visade sig gå) men han fäste inte utan gick inåt, jag skickade om och då gick han ut på djupet, hittade nån form av spår och gick ut ur rutan åt vänster (tillbaka till rutan!) jag uppmanade honom att leta spår och då fick han det rätta spåret och stampade resolut ut ur rutan ... på fel håll   . Bakspår, vända vovve och innan vi hade hunnit ut på andra sidan var tiden ute. Jag valde att ändå fullfölja spåret och jäklars vad vi susade iväg   . Efter ca 150 kom första pinnen och sen droppade pinnarna in en efter en och jag höll på att dö av farten uppför, nerför, hit och dit i den ganska tuffa terrängen   . Jag ramlade ett par gånger och plurrade rejält med ena benet i sankmark. Vid 5:e pinnen (efter 17 minuter enligt stoppuret) upptäckte jag att min telefon var borta, puts väck när jag skulle kolla med Sports Tracker hur långt vi hade kommit och paniken var ett faktum   . Selade av Yaxxon och belönade honom med bollen och gick tillbaka (han var mycket motvillig till att följa med bakåt kan man säga   ). Över hyggen, genom brötiga partier, uppför och nerför branter osv och efter 45 minuter och minst 10 liter arga tårar tänkte jag att det nog var bäst att ta mig tillbaka till bilen med Yaxxon (ett prov på oväntat bra lokalsinne om jag får säga det själv) så att funktionärerna inte skulle behöva känna behov av att organisera en skallgångskedja efter oss   . Satte Yaxxon i bilen och gick ut i spårområdet igen och efter ytterligare 20 minuter var jag helt slut, genomsvettig och hur ledsen som helst. Jag satte jag mig på en blöt, mossig sten och bad till gud - "snälla gode Gud, låt mig hitta min telefon, skit i spåret bara jag hittar min telefon, jag orkar inte med att vara av med min telefon ... snälla snälla snälla" Reste mig upp och gick två tre steg och där, halvt dold bland oranga löv låg min telefon   ! Jag tror ju på gud sen innan men undrar jag om inte blev frälst på riktigt igår   .

_
 

Lite svårframkomligt .... typ   

_
 

Alla de 5 första pinnarna markerades   

_
Yaxxon älskade spårmarkerna på riktigt - ju jobbigare, desto bättre tydligen - och pinne nr 5 låg enligt spårläggaren efter ca 1100 meter, dit vi alltså - på bekostnad av mitt välbefinnande - hade hunnit pår ca 17-18 minuter. Det vi får ta med oss från gårdagen är att han inte missade en enda pinne och att tiden inte är ett issue såvida vi inte får ett jättetapp   . Lite synd ändå med telefontraumat för det hade känts gött i mitt mattehjärta att få komma runt hela spåret, kanske med alla pinnar i bagaget och inom tiden   . "Nu kan väl inget mer hända!" skrev Sabina men åjo, det kan det. Nu saknas bara "7 pinnar men inget slut" i vår bomreportoar   .

_
När jag kom hem packade jag inte ens upp ryggsäcken utan tog ett par kuddar och en filt och somnade på soffan   . Jag nussade i över 2 timmar  och sen satte jag igång att anmäla till ALLA spårtävlingar inom rimligt spricka på spåret-avstånd fram till årskiftet   . Ja och så till en lydnadsetta förståss - man kan ju inte bli en Böglydnadselitkamel om man inte sätter fart   . Efter nussepaus och lite tårar och tröst   la vi upp en plan för fortsatt spårträning, sånt här ska ju bara inte hända - att inte komma ur upptagsrutan - och som tur är har vi både lövskog och fält i närheten + en miljon naturpinnar i bilen.

_
Jag har ingen förklaring alls till att det blev så här. En hund med noskvalster spårar inte 1100 meter på 18 minuter och hittar inte alla apporter heller, det var ingen frost, inget ösregn och ingen gassande sol - det gick helt enkelt åt helvete.

_
I lördags var vi ute i Bokskogen och spårade lite - för att träna på lövmatta, det har inte Yaxxon spårat på alls nästan - och vi hade faktiskt lite bry i upptaget då med. Vi trodde det berodde på att det kom två stavgångsseniorer gående kors rakt över och sen längs med spåret men det kan ju faktiskt vara så att Yaxxon tycker det är svårt att just hitta spår på det underlaget. Efter upptaget spårade han jättefint även i lördags och prickade alla pinnar. Vi körde ett litet uppletande oxå som gick väldigt bra, just letandet är det ju sällan problem med medan avlämnandena är lite mer ... spännande   . Meningen var att vi skulle köra lite föremålsanskällningar med Spexet oxå men Jonas var så där sugen efter att ha plurrat i dy ända upp till midjan när han la Yaxxons spår   . Vi åkte hem och körde lite saksök på tomten istället och det gick ganska bra, han börjar så smått att förstå det här med liggmarkeringar nu   .

_
Idag kör vi måndag hela vägen in i kaklet och troligen innebär det lite trädgårdning för min del. Vill ju att alla rabatter ska vara fina samtidigt som man säger så ...   . Hundarna ska få sina rundor och sen händer det nog inte så mycket mer. Träningsvila känns som en bra idé.

_
ANTAL STEG I FREDAGS: 8 909

ANTAL STEG I LÖRDAGS: 12 290

ANTAL STEG IGÅR: 13 639

_
"Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd."