Igår var det meningen att vi skulle träna och ha en go kväll med Onsdagstårtgruppen men så slog ödet till med full kraft och av en rolig träningskväll blev det en väldig sorgsen samling 
. När vi kom till klubben fick vi veta att Robbans grönis Miranda sprungit bort vid brofästet och att hon varit borta ganska länge. Det var många som begav sig ut i mörker och regn för att hjälpa till i sökandet efter lilla tjejen 
. Jag ringde Eva, som arbetar på Bron, och hon i sin tur kontaktade brons trafikcentral och fick veta att en bilist från Danmarkshållet anmält att han "kört på ett djur - okänt vad" vilket jag meddelade de som var ute och letade. Mattias hittade Miranda liggandes död vid mitträcket på motorvägen vid brofästet . Robban var så ledsen, vi var så ledsna men samtidigt kände man - herregud, vilket gäng vi är, SBK Malmös medlemmar, alla var dyngsura och kalla men letade vidare, Eva - som bor i Oxie - åkte och hämtade Mirande och jag tror att Robban fick 100 tröstkramar. Nu hjälper det föga när man mist sin bästa vän men en liten tröst är det och bara känslan av att vara bland vänner när en sån här olycka har skett är guld värd. Man känner så med Robban och har återigen blivit påmind om hur skört livet är och hur snabbt en olycka kan förändra det. Man kan inte gå omkring och tänka på sånt här varje dag - alla har vi våra bekymmer som stundtals kan överskugga det mesta - men när livet visar sig från sin mest skoningslösa sida stannar man i vart fall till och känner tacksamhet över det man har.
_
Hej då Miranda (bild lånad från Robbans FB-profil)
Sabina
19 januari 2012 10:10
Ibland stannar liksom tiden upp <3 <3 Fy vad hemskt & tragiskt!! Vissa "problem"- känns helt plötsligt inte viktiga längre!
Men vilket gäng SBK Malmö är!! Det är guld värt & förhoppningsvis en liten tröst i sorgen.
// Bamsekramar lite extra just idag.
http://schaferbus.bloggplatsen.se
Nina Palm
19 januari 2012 10:35
Nä det känns ju lite futtigt, det man grämer sig över mellan varven men å andra sidan - vi är människor och lever i våra egna verkligheter. Tack gode gud för nedhårade möbler och leriga tassavtryck säger nog alla idag. Bamsekramar till dig med!
Jeanette
19 januari 2012 10:14
Fy vad tragiskt. Känner m Robban som mist sin vän... Vilket gäng ni är som stöttar och hjälper varandra när man behöver det som mest!
http://Www.dizza.se
Nina Palm
19 januari 2012 10:34
Ja det var ingen tvekan - folk kastade sig ut, jag började (min vana trogen) att fundera på var man skulle vända sig och sen - när allt var över och Miranda hittad - satt vi många timmar och bara pratade. Tacksamhet, stor tacksamhet.
Susanne
19 januari 2012 10:17
Usch ja vilken tragisk kväll det blev:-(((. Stackars, stackars Robban.
Men det kändes skönt att vi var många som var ute o letade och trots allt att Miranda blev hittad, så Robban inte behövde leva i ovisshet.
Ibland bestämmer ödet...
Kramis
Nina Palm
19 januari 2012 10:33
Tack gode gud för Eva, Bron, Leifs ficklampa och Mattias insats. Det var verkligen helt underbart att hon hittades men utgången var ju väldigt sorglig. //Kramar
Cina
19 januari 2012 10:20
jag önskar ingen att behöva uppleva detta - samtidigt blev jag igår varm av sammanhållningen och kamratandan vi visade <3
Nina Palm
19 januari 2012 10:30
Visst blev man helt varm i hjärtat. Din lilla Wilma mindes vi oxå och Lottas Masken. Jag förstår att man överlever men inte hur.
Mariana
19 januari 2012 10:22
Så många gånger jag har tackat för att jag har alla dessa underbara vänner!
Tänker på Robban <3
Kramar
Nina Palm
19 januari 2012 10:29
Visst är det så och du är ju en av de som brukar påminna en oxå, om hur viktiga vi är. Vi tänker på Robban idag. Hoppas Lotta får ut honom på en tur som planerat. //Kramar
Marina
19 januari 2012 10:41
Så sant det du skriver Nina, mitt upp i all förtvivlan kan man inte låta bli och känna den värme goda vänner och goda människor kan ge i en svår stund. Blir fortfarande alldeles varm i hjärtat när jag tänker på alla, kända som okända som kom och hjälpte till att leta efter min Abbe som tyvärr också hittades död.
Nina Palm
19 januari 2012 12:08
Du vet ju om nån ... Ofattbart det som hände med din Abbe oxå. Fantastiskt med sådan uppslutning och sådant engagemang och jag tror det beror mest på kärleken till djuren och fasan över att inte veta var de finns. Återigen hoppas jag att 2012 blir ett ljusare år för er. //Kram
Nina Palm
19 januari 2012 12:06
Jättesorgligt alltihop och det var mörkt, kallt och eländigt. Det smärtar att se en människa så ledsen. //kramar
Ann-Sofie
19 januari 2012 13:34
Nej, vad hemskt. Bra att ni kunde stötta och hjälpa i alla fall. Stackars hundägaren, och hunden led nog också innan det hände.
http://www.heldine.se
Nina Palm
19 januari 2012 14:54
Usch ja - fruktansvärt. Jag vet inte men jag tror att Miranda var på kaninjakt innan det hände och vad vi kunde förstå avled hon omedelbart vid kollisionen. Det sistnämnda hoppas vi alla på men lär aldrig få veta. Skönt oxå att inga trafikanter kom till skada. Man blir chockad :(.
Carina
19 januari 2012 14:06
Så sorgsamt det är när olyckan är framme, då är det skönt att ha kamrater som gör allt för att hjälpa.
En kamrat till mig miste sin hund i förrgår i en olycka, precis fyllt 3 år, och hennes mamma avled straxt innan nyår, så tragiska händelser på kort tid, hur orkar man?
Vad säger man, jag finner inga ord.
/kramizar
http://www.carinal.se
Nina Palm
19 januari 2012 14:56
Jag förstår inte heller hur man orkar men det sägs ju att ödet inte ger en större svårigheter än man kan klara av ... fast det där tror jag inte ett dugg på :(. Stackars Robban och ännu mer stackars din kamrat. Nu hoppas man att det tar lång tid till olyckan är framme igen och visar sitt fula tryne. //Kramar
Jessica
19 januari 2012 14:39
Fy vad tungt men skönt ändå att hon i alla fall hittades snabbt. Ovisshet i ett sånt läge måste väl nästan göra en galen.
Stackars, stackars Robert men härligt med sånt stöd och att alla bara hjälper.
http://www.yrlabus.se/bloggen
Nina Palm
19 januari 2012 14:57
Ja han hade ju letat i 1.5 timme drygt när hon hittades och detta tack vare Eva och personalen på bron OCH bilföraren som anmälde vad som hänt. Det är en kedja av händelser som gjorde det svåra lite lättare. Vilken TUR att alla var på klubben just igår! Tänk om han hade varit där ute helt själv en fredagkväll t.ex.? Stackars Robban - Miranda var ju hans "sista hund", han hade planerat att hon skulle överleva honom. Men nu blev det inte så.
Petra
19 januari 2012 16:21
Så djupt tragiskt alltsammans :( Jag tror ändå att sorgen blir lättare att bära när man vet att man inte går ensam. Och när tragedin var ett faktum, skönt att åtminstone veta vad som hänt Miranda. //Bamsekramar
http://www.petraoschafern.bloggplatsen.se
Nina Palm
20 januari 2012 06:52
Jag tror som du. Bättre att veta vad som hände och hur än att vi letat efter henne fortfarande. Varje gång något sånt här händer, att en hund dör allt för tidigt - tänker på Wilma, Oskar, Prilla, Carlzon för gruppens del - blir man väldigt medveten om hur mycket känslor man investerat i sin egen hund. //Bamsekramar
Eva Engeln
19 januari 2012 17:46
Den ända trösten sorgen ger är att Miranda dog när hon gjorde det bästa hon
visste <3 vi här skänkt många tankar till
Robban i dag <3
Nina Palm
20 januari 2012 06:49
Så tänkte jag med. Hon hade roligt i samma sekund som det tog slut. Det finns inget bättre sätt att lämna. Jag tror att alla har tänkt på honom idag och hoppats att han är snart får en ny liten brud som träningskompis och som sällskap åt Kaitlin. //Kramar
Noomi
19 januari 2012 18:11
Sorgligt och tragiskt. Mina tankar går till hussen som har förlorat en kär vän och familjemedlem. I dessa lägen är vänner som ställer upp extra mycket guld värda. Imponerande engagemang!!
KRAM
http://www.dizzyweb.se
Nina Palm
20 januari 2012 06:46
Jätteledsna var vi allihop och att se Robban så nedbruten gjorde ont i hjärtat - dyngsura kläder, dyngsur i håret och hunden borta. För alltid. Det är svårt att ta in. Kramar
Själv har jag bollsinne som en verktygslåda men icke desto mindre är jag sjukt stolt över att bo i Sveriges Fotbollsstad nr 1 2013 !
Först vann LdB FC Malmö SM-guld
_ _Och sen följde MFF upp med att säkra sitt SM-guld på plastmattan i Borås...
Som om det inte räcker med att jag nyss haft inflammation i mina axlar (åtgärdat) och alltid har mer eller mindre ont i mina hälsenor började mitt vänstra knä att bråka, helt plötsligt, i torsdags vid lunchtid. Trodde det var nåt övergående efter att...
