Igår var det meningen att vi skulle träna och ha en go kväll med Onsdagstårtgruppen men så slog ödet till med full kraft och av en rolig träningskväll blev det en väldig sorgsen samling   . När vi kom till klubben fick vi veta att Robbans grönis Miranda sprungit bort vid brofästet och att hon varit borta ganska länge. Det var många som begav sig ut i mörker och regn för att hjälpa till i sökandet efter lilla tjejen   . Jag ringde Eva, som arbetar på Bron, och hon i sin tur kontaktade brons trafikcentral och fick veta att en bilist från Danmarkshållet anmält att han "kört på ett djur - okänt vad" vilket jag meddelade de som var ute och letade. Mattias hittade Miranda liggandes död vid mitträcket på motorvägen vid brofästet   . Robban var så ledsen, vi var så ledsna men samtidigt kände man - herregud, vilket gäng vi är, SBK Malmös medlemmar, alla var dyngsura och kalla men letade vidare, Eva - som bor i Oxie - åkte och hämtade Mirande och jag tror att Robban fick 100 tröstkramar. Nu hjälper det föga när man mist sin bästa vän men en liten tröst är det och bara känslan av att vara bland vänner när en sån här olycka har skett är guld värd. Man känner så med Robban och har återigen blivit påmind om hur skört livet är och hur snabbt en olycka kan förändra det. Man kan inte gå omkring och tänka på sånt här varje dag - alla har vi våra bekymmer som stundtals kan överskugga det mesta - men när livet visar sig från sin mest skoningslösa sida stannar man i vart fall till och känner tacksamhet över det man har.

_
 

Hej då Miranda   (bild lånad från Robbans FB-profil)